blogbloggbloggblabloggbla...

Det bloggas för lite. Alldeles för lite.
I alla fall av mig.
Alla andra bloggar för fullt.
Men inte jag.
Inte ens nu när jag har blivit helt hooked på P1 och i stort sätt BARA lyssnar på program gjorda av och med (kanske till och med för) människor som fläker ut hela sina liv i radio. Sommar i P1 is the shit. Så enkelt är det.

Mitt tax-beroende har vuxit sig starkare.
Nu tittar jag (likt en singelkvinna i 35års åldern dreglar efter barn) efter hundar med ryggar som är minst åtta gånger längre n benens sammanlagda längd.
Jaja. Taxknarkare känns inte så farligt jämfört med andra droger. För jag har inte bara blivit helt såld på P1, jag lyssnar på ljudböcker också.
Snabba cash (Jens Lapidius) gick rakt upp i hjärnan likt heroin i en välanvänd knarkarven. Nu håller jag på med El Choco (Markus Lutterman) som sitter i knarkfängelse i La Paz.
Nyper mig i armen och inser att livet är ganska bra.
Även om dammråttorna ger mig onda ögat när jag stövlar hem till lägenheten efter en jobbkväll som aldrig i helvetet kommer att avslutas med städning.
Orkar inte ens ha dåligt samvete över det. Nöjer mig med att ha lite angst över att pelargonerna har begått kollektivt självmord. Undra om det kan vara för att de gamelrosa pelargonerna inte alls hade lust att framleva sina liv i chockorangea krukor.
Deras förlust.
Gröna växter gör sig faktiskt bättre i chockorangea krukor.
Så det så.