Öland

... det är allt lite magiskt det.
Saker och ting som på avstånd från Öland kan verka stora, svåra, tunga, jobbiga och i största allmänhet oklara blir helt plötsligt hanterbara. Det blir lite enklare helt enkelt.
Lite enklare, lite självklarare, lite tryggare. Jag ÄR en hemmakatt. Jag kan bo mig runt halva Sverige och dela av Europa, så länge jag får ha min trygghet. Min självklarhet som kommer av att här finns människor som jag har känt sedan tonåren. Som vet vem, hur och varför man är utan att man behöver förklara, presentera och be att få vara med.
Ett sådan nät tar tid att tråckla ihop. En uppväxt ungefär.

Sju och en halv timme tog det hem, Karlstad - Kalmar via GÖTEBORG. SJ-logik frammanad av de allra skarpaste hjärnorna...

Men, jag hade tid att bli förälskad i ord. Slukade Rytmen i blodet av Jeff Noon mellan Göteborg och Växjö. Blev förälskad, förhäxad och fick välbehagsrysningar av rockpoesin. Han beskriver en skabbig katt som ett rökmoln på rymmen, cigarettrullning som fängelseorigami och beskriver känslan av dagen-efter klubb genom att förklara att golvet var så klibbigt att det kändes som om man hade kunnat fortsätta uppför väggarna.
Jag läser och känner hur gåshuden beror mer på orden än på den vinande snön utanför tågfönstret. Fy så fint!