Hemma är förutom all evinnerlig lycka också förstås ganska mycket "Fäjestaun" och "Kälmaa". Somliga kallar det Sveriges Hemskaste Dialekt, vi väljer att säga Dialektala Avvikelser och le det charmigaste vi bara kan för att avleda uppmärksamheten från de bortslarvade rrrr-en och obefintliga ändelserna. Oftast funkar det. Har man träskor på sig är det svårare.
Hemma är att få veta vilka gamla klasskompisar som skaffat fler barn, vilka som lever drömmen utomlands, vilka som byggt nya hus, vilka som chefar på finjobb, vilka som blandat tabletter med sprit och vilka som satsar på att bli den nya Eddie Meduza.
Helt plötsligt känns det lite mer bearable att han sa nej när jag frågade chans där i trean någon gång. Fast ändå, att posera halvnaken med en gitarr - i ett grisstall - man måste beundra det kreativa tänkandet och öppna sinnet.
Och i Karlstad har vi spontanbestämt oss för midsommar hemma i trädgården. Hurra va bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar