När vi kliver ur hissen, 65 meter upp, hinner jag ta ett ganska stort kliv ut innan jag inser att golvet ("golvet") består av hopsvetsade dörrmattor. 65 meter upp. Fri sikt ner. 65 meter ner. Till betonggolvet. Reporter-Daniel står blick stilla och djupandas. Sen stirrar vi båda två stint in i väggen och ger fan i att blicka ner. 65 meter ner.
Jag lever, jag jobbar, jag försöker vänja mig vid att vara min egen chef här och ha tre veckors framförhållning ( med varierande framgång), ibland försöker jag klona mig själv för att vara överallt samtidigt (med större framgång märkligt nog), jag bloggar mindre regelbundet och ikväll dricker jag en öl eller två. Semestern är slut och hösten är här. Bra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar