Efter gårdagens drabbning, dels mellan FBK och AIK och dels mellan mig och hockeyringrosten, är det bara att konstatera att det slutade med seger för FBK och för ringrosten.För nära, för grötigt, för ryggigt, för äh.. helt enkelt.
Som den käcka jubelbilden ovan på Christian Berglund...
I vanliga fall brukar jag tycka att det är lite trist när ett 15-sek efter-knäpp blir större än de två timmarna man tillbringar med att likt en katt som jagar laserpenna försöka hänga med pucken i tre perioder på isen. Så icke i går.
I går älskade jag uppstyrt high-fivande som livet självt. Ibland blir det bara så.
Så, när det går tungt känns det fint att ge sig på jobb som är omöjliga att misslyckas med. Kattungar... Jag säger bara det.
Och i kväll händer det spännande saker i huset. I kväll trycker vi första tidningen av nya NWT. En snyggchock i brevlådan/på hallmattan för Värmland i morgon bitti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar