Min stresströskel är ungefär lika hög som nertrampad. Skev helt enkelt.Jag har inte riktig koll på den. För tillfället känner jag inte av den. Men jag ser den. I bilder som inte sitter som de ska, som inte känns bra.
Att jag trots allt sover gott om nätter är det som stressar mig mest av allt...
För, var går egentligen den där hårfina gränsen mellan att vara nervöst på tå och att strunta i det och bara ta en kaka till? Den finns ju där, inbäddad i engagemang och genomtänkta idéer.
Kanske kommer det tillbaka nästa vecka, när Xtra är tryckt och det inte är skriva/kortografera på förmiddagarna och kortografera på kvällarna.
Håller en tumme för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar