Det enda ord som egentligen gör rättvisa åt vädret nu för tiden är - skitkallt. Så där äckligt kallt att det biter i kinderna så fort man visar sig utanför dörren och det bildas is på baksidan av kameran när jag andas (i närheten av skärmen!)
Ska nog låna mig en bil hem i afton, någon slags kompensation måste jag väl få när jag förväntas plåta bandy i dryga -20 både lördag och söndag. Hua
Men, hellre bandy än bilolyckor. I vinter har vi verkligen fått nog av husbränder och frontalkrockar, en tanke till alla som drabbats. Efter eftermiddagens olycka funderade jag och reporter M på det här med olycksbilder, vem vill egentligen se ett bilvrak? Vem vill egentligen vara den som står bredvid bilvraket med kameran i hand? Och ingen, absolut ingen, vill väl sitta i en bil medan räddningstjänsten klipper loss en anhörig och veta att det blir bild i tidningen i morgon. Men, om man nu ska göra ett försök att trots allt rättfärdiga sitt jobb. Motivera för sig själv varför man faktiskt står där med gula västen på, kameran i hand och en deltagande min som aldrig kan uppväga det faktum att man faktiskt befinner sig på plats. Då kan man väl jämföra det med varningstexterna på cigarettpaketen. Kanske kan en bild på en trasig bil och tanken på familj och vänner få en att ta det lite lugnare i trafiken. Jag vet inte om det håller, tveksamt, men kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar