Svårt.

Ska det vara. Jag läser fotobloggar, tjuvkikar på studenter som har gått i Sundsvall före mig och konstaterar att det är rätt svårt. Mycket pastelligt, kornigt, drömskt och trevande efter Ett Eget Uttryck. Vackert så.
Ibland har jag blivit avundssjuk. Velat vara en av de sköra franska bohemfotograferna som dekadent utforskar sin omgivning såväl utvändigt som invändigt och som framkallar bilder som ser ut som drömmar. Som hittar ett Uttryck mitt i allt virvlande.
Men, så inser jag. Jag får adrenalinkickar av plåta hockey. Redan där faller det tror jag...
Min enda insikt när jag ställer upp kameran och tar ett prettoporträtt av Hur Dagen Har Varit är att mina prylar är i desperat behov av rengöring.
Dagens indiannamn: Lisa Mellanmjölk.

Annars i dag, mycket huvudet på sned och vädjande blickar.
Huvudet på sned ett var första steget i en övertalningskampanj för att få museets tekniker att hjälpa mig att hänga bilder. Erbjöd mig att spika lite själv, men det mottogs bara med trött leende och vi enades om att glada tillrop och entusiasm är fullt tillräckligt (och kanske det mest effektiva) från mig sida.
Huvudet på sned två ska strax inledas, på något sätt måste jag förklara för bibliotekstanter varför mina kortlånsböcker ligger nedpackade i flyttlådor och därför inte kan lämnas tillbaka ens efter det andra hotbrevet...