Världen faller samman...

... bilen är död, datorn är inne på sista flämtande andetagen (och installations-cd har jag givetvis inte riktigt där jag borde ha den), säkringarna smäller som popcorn hemma i lägenheten och till och med min man är blå- och rödprickig och sjuk efter en svensexa (någon annans!) med gummikule-krig.
Vojne, vojne.
Eftersom jag är EXTREMT stresstålig är jag mest av allt av allt sugen på att krypa ihop i ett hörn och tugga på knogarna, alternativt gamla säkringar...

Då är det skönt att masa sig iväg till ett fint fungerande jobb, greppa dammvippan och tillsammans med resten av enheten (japp, jag är en del av en enhet, det känns tryggt i sig...) städa bort några månaders damm från museets samlingar. Terapi i lila.