När jag är ensam hemma...

... frossar jag i allt Martin inte gillar. Illaluktande ost och brittiska deckare för att nämna några saker. Sätter på tv:n och låter samma kanal vara på hela kvällen utan att ens fundera över att zappa (säger man ens så längre).
På fyran visar de en dokumentär om den indiska barnfabriken. Hur man för 25 000 kan hyra en livmoder av en fattig indisk kvinna och nio månader senare åka ner och hämta ett barn. Går något snett under graviditeten behöver man givetvis inte betala något, då har ju inte fabriken levererat den utlovade varan a.k.a barnet. Råkar man ändra sig är det bara att låta bli att plocka upp det. Fördömt praktiskt. I det senare fallet brinner dock pengarna inne...


För nån månad sen läste jag Ursäkta, men din själ dog nyss. En satirisk framtidsskildring av en fiktiv värld där fattiga kvinnor hålls instängda i stora fabriker för att föda barn åt da rich people som specialdesignar sina barn genom att shoppa i genbankar.
Fördömt praktiskt - och skrämmande - och inte alls så varken futuriskt eller fiktivt som man skulle tro/önska.