I mitt vinterland...

... blir inga filmer gjorda. I alla fall inga filmer som handlar om Att Komma Hem, inga Masjävlar med olösta knutar eller saker att göra upp om.

Efter fyra dagar utan att ha besökt människobyn men med fullkomligt frossande i mysbyxor, febernedsättande, gamla fotoalbum, engelska deckare, katthår, solglitter i orörda snöåkrar, hurtiga föräldrar och total avsaknad av julklappshets är det världens minst spännande film. Någonsin. Fy så fint.

I pappas gamla utsvängda termobyxor, mammas gamla fjällrävenjacka och med enorma kängor vandrar jag runt och är lycklig. Den där lite magiska blandningen av nostalgi och tonårsförväntan, som Narnia - fast på riktigt. När snön ligger tung över grannens vildvuxna trädgård kan man till och med se stenbordet där vi lekte Häxan och Lejonet när vi var små.

Martin, jag HAR Snebenan. Tur att du är den snygga i familjen.