fredag 17 december 2010

Och verkligheten...

Hemma! Med morgonkatt på morgontidningen och med reseförkylningen från helvetet med i bagaget. Det blev inget stopp i Malmö, en sån här förkylningen delar man inte med sig av.
Det blev tågresa raka vägen till HEM på Öland utan att passera gå. Utan att passera fängelset heller för den delen, i efterhand är jag nöjd och belåten över att min feberfrossande, snörvlande, hostande - och rödgråtna efter att trumhinnorna känt sig för om exakt var smärtgränsen går - lekamen blev insläppt i Europa.
Att jag fick lämna ALLA tänkta julklappar jag köpt på Bangkoks flygplats (eftersom de inte fick föras in i Europa vilket man kan tycka att någon någonstans, exempelvis där jag handlade dem, kunde ha berättat) var liksom inte riktigt helvetes nedre regioner exakt just då.
Så, i stället för att vråla åt den flygplatskontrollantreflexvästklädda tråkbritten med fräkniga öron utstående nog att kunna gömma ALLA Queen Elizabeths corgis bakom och väsa "Dengue" medan jag hostar på honom - i stället gråter jag bara ännu mer och lägger julklapparna i The Bin.
På planet till Köpenhamn skär det ihop helt, trumhinnorna ger upp och jag blir (förutom genomtäpp och genomrisig i halsen) döv.
Så, temaordet so far är: feberfrossa.

Jag har nog aldrig älskat dag-tv som nu. Stargate SG1 - bring it on. Eller, nu när det är Verkligheten vi talar om - öländsk vinter bring strömavbrotten on!

Men, en Liten Reseguide till Thailand har ändock knåpats ihop:

Det finns inga dåliga kläder i ett land där det regnar men fortfarande är varmt. Däremot finns det dåligt väder. En hel del faktiskt.

Shoppingmöjligheterna är oändliga, smakfulla inredningsdetaljer som en tupp i mansstorlek är bara ett exempel. Marie, hade den inte varit 1,60 hög hade ni fått den i inflyttningspresent. Spöar vilken trädgårdstomte som helst.
Friheten i att, i december, vandra runt barfota eller i lätta flipflops är... obeskrivlig...

När solens strålar fadat in i nattmörker/helvetesregnet äntligen slutat hamra mot plåttaket kan det vara läge för en drink på någon snassy bar.

Sen kan man frossa i Bangkoks vilda uteliv i det oändliga...

Kläderna är minst lika smakfulla som prydnadstupparna, nyårsdress kanske?

Om en skräddare lovar dig en suit ska du dock icke nöja dig med orange lakan.
Vädret har en tendens att vara lite opålitligt, för att inte säga pms-igt.
Lyss till de vettiga hotellreglerna. Utifrån antalet DON'T-punkter på rumsdörrens insida kan du dessutom enkelt räkna ut exakt hur classy stället du bor på är. När de på fullt allvar talar om att eld och prostituerade (säkerligen också kombinationen av dessa) är förbjudna, då vet du att det inte riktigt är eliten som brukar checka in här.

Havsutsikt är grymt! Undvik krampen du får av att hänga ut genom fönstret genom att byta ben att stå på lite då och då.

Men i och för sig, Thailand är mer än så. Maten, got to love it!

Oklart om råttorna sköter rökelsen eller ej, flinka små rackare är de i alla fall...

Njut av sol och bad och försök att inte tänka på anledningen till att de skriver på insidan av toalettlocket om vikten av att hålla stränderna rena.

Hitta glada människor med liknande intressen som du själv för givande samtal.

Heja inte pa katten, i alla fall inte så att fågelns ägare hör dig.

Om din bikini ser ut att falla ihop efter en natts dansande med människor som är drygt 10 år yngre än du själv, gör det enda rätta - skäms som en hund en dag eller två. Sen är det fritt fram igen.


Välj taxi med omsorg, somliga är bättre än andra.

Och jo Lina, det var alldeles förbannat ljuvens trevligt att resa med dig yss! Det gör vi om!

5 kommentarer:

Mattias Isaksson sa...

Meh, att jag missat din blogg (och resande). Men men. God jul osv.

Lisa sa...

Mattias Mattias!
Så fint, så länge sen, så himla trevligt ändå.
God jul ändå ja.
Och på återseende tycker jag till och med.

marie sa...

åh attans! Den hade passat perfekt. Och hade troligtvis även chockbotat min fågelfobi.

Längtar tills du kommer hem! NÄR kommer du hem?!

Lisa sa...

Haha! Gissar att det är världens sämsta present mot fågelfobi, men - det kunde blivit en käck klösbräda till katterna...
Nu var det allt länge sen jag var hemma ja, snart två månader. Men, i mellandagarna, då minsann. Ska bli så fint att se dig!
Kram

Marie Larsson sa...

Tjoho! Jag har jullov och träffas gärna. Långpromenad!