... måste vara att äta ute. Ute som i utomhus. Med fint sällskap. Majskrokar och cupcakes. Och pannkakor och kaffe. Och kröna kvällen med en picknick på en halvtrasig brygga. Hade vi haft balkong hade jag bott där. Ledighet, det tar några dagar innan det sätter sig. Men när det väl gör det är det faktiskt förbannat fint.
Speciellt när man med skorna i handen rusar nerför trappan till fotbollsplanen utanför huset för att möta upp 12 andra brudar och sparka boll. Sneda passningar, jubel när någon slår en pass till rätt person, kullerbyttor, skrattkramp och helt utan korpambitioner. Helt ljuvligt.
Sånt som alla 30-åringar borde göra med sina vänner.
I helgen var det annan fossball, mer seriös - fast det ska det väl vara när man spelar i div 1 och målet INTE är att träna tio gånger så att man får gå ut och dricka öl sen. KBK fick pisk av Sirius med 3-0 och när det ringer en lyrisk farbror från Sunne och hyllar en bild som varit i tidninga' så tänker jag att a) han är en oerhört godhjärtad person eller b) jag har plåtat en släkting till farbrorn från Sunne. Gör ett snabbt överslag i huvudet och väntar. Nio minuter senare får jag veta att den fantastiska bilden föreställer hans barnbarn och jag tänker att det kan jag inte riktigt ta åt mig äran för.
Men ändå, att prata med farbröder från Sunne eller Torsby eller Hagfors gör mig alltid lite glad för att visar att tidningen ändå fyller sin funktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar