Good days

Studentbal. En dag när alla tjejer man träffar vill vara med på bild - inte en dålig hårdag i sikte så långt ögat når. Bara en sån sak.

Och bal är ju... skoj. Det var den i alla fall för över tio år sedan, i hyrd klänning, med felinsatt film i mellanformatskameran (tack för det gymnasiefotoläraren, ett under att det gick som det gick) och med spontangjord frisyr efter att pappas jobbarkompis sagt "men gud, ska du inte göra håret - alls?! Inget smink heller?!". Nä...?

Det gick visst alldeles utmärkt. Trots att balkavaljeren var ute och seglade medan jag hoppande väntade in honom för fotografering. Det gick bra trots att vi mediemuppar inte tog det på riktigt lika stort allvar som alla andra. Det gick bra trots att kavaljer och jag bara dansade vänstervarv ett par gånger innan vi tog en taxi in från herrgårdsbalen till en bardisk i stan och drack öl och dansade i frack med revärer och röd hellång balklänning på risig krog.
En del dagar är det så. Det blir bra. Oavsett om man färgmatchar, har planerat i ett halvår, hyrt knallrosa limousine och har lite lite snyggare klänning än alla andra eller ej.