
Det säger ju sig själv, tänker jag och försöker svälja ner ilskefradgan jag redan tuggat upp i mungiporna...
Egentligen kanske jag borde vara tyst, inte bry mig så mycket. Kanske jobba mer med att bryta egna mönster än samhällets. För gudarna ska veta att det behövs. När det ringer från ICA och en snäll kvinna frågar om jag varit där och handlat i dag "ja...?" och om jag saknar något "nä...?" om jag verkligen inte saknar något alls "nä...?" inte ens en plånbok med körkort, kontokort och tja alla annat som kan tänkas behövas...?
"Jo, när du säger det på Det sättet så."
Heja mig.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar