Välkommen måndag!

Jag hade ju inte tänkt att vara bakis. Planen var helt annorlunda. Planen var att dricka ett glas vin och sedan runda av, såg för mig själv hur jag sträckte lite på mig, harklade mig och sedan mumlade "nähä, det är nog dags att tänka på refrängen...", samtidigt som jag plockade åt mig mina pinaler för att ingen skulle hinna protestera. Så blev det inte.
Kanske visualiserade jag så hårt att jag trodde att det redan hade hänt.
Två flaskor rödvin senare tillsammans med fantastiska Elin och charmerande skägg var kullerstenarna på Västerviks gator rundare än vanligt.
Och. I Västervik kan en bakfull lördag bjuda på;

Robert Aschberg med skavsår, fickorna fulla av hundralappar och små damer som ville kramas och kanske hjälpa till att hålla koll på prostatan (Nä, allvarligt skämmes på mig)


Barn som sjunger ungefär samma sång, ungefär samtidigt. Huvudvärk var bara förnamnet.

Väldressad Björn Ulvaeus. Västervik är nog det enda stället i Sverige där man skiter fullkomligt i Abba och hyllar Ulvaeus för hans strålande insatser i Hootenanny Singers

I dag blev det inte mycket vettigt gjort. Ridning, mörk choklad och klassisk musik. Varken mer eller mindre.
Eller jo! Johan Johanssons guldbrokadkostym gjorde mig glad i kroppen hela dagen i går. Blanserade upp Aschbergs vandrarkängor, gälla barnaskrik och alla vackra visor på det mest smakfulla sätt. Kan man sjunga Dan Andersson-visor i den dressen är man värd all respekt, inte sant va?!