Det firas med balkongfika i Annas strålande sällskap, tulpaner och solen i ögonen - på ett bra sätt. Om det är så här det är att vara tant är jag inte alls orolig för framtiden. Och vilket strålande sätt att vila upp sig inför kvällens knytnävskalas med kommunreportern...
Jag skulle bara in och vända i secondhandaffären... Jag lovar. Men så stod den där i alla sin prakt, med träfot och alldeles perfekt rundad lampskärm. Det vore nästan ett brott att inte låta den flytta hem till mig. Frågan är bara hur fan vi ska lyckas få plats med Martin Hammars saker när vi väl hamnar i samma stad...?
Det enda som förmörkar vår- och fyndlyckan en aning är Jarl Alfredius bortgång. Jävlar i min lilla låda så det högg till i hjärtat när Mr Nyhetsankare inte längre finns med oss. På riktigt. Om man har riktig tur kanske medierna låter oss minnas honom en aning de närmaste dagarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar