Välbehagsrysningar. Över hela armarna. Bara så där.
I ett stort kök med en stor kopp kaffe och stora ord om ingenting, med Anna och Emma och någon slags perfekt coctail av trygghet och framtidstro.
Ibland är det bara helt löjligt behagligt att leva.
Och, by the way. Svenska facebook-versionen gör mig gammal i förtid med sina märkliga översättningar. Att "puffa" ger till och med mer rysningar än pook och det här att jag "har ett förhållande" med M. Hammar känns liksom lite smutsigt. Att "ha ett förhållande med" är inte riktigt samma sak som att vara in a relationship. Det känns så där hemligt dokusåpasliskigt clintonskt otroget på något sätt. Och det är det ju inte. Bara så ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar