Måmå
Den där känslan som inte är hemlängtan, men ganska nära. Den där känslan av att man vet att det finns något någon annanstans som är så där fruktansvärt himla bra att man bara får välbehagsrysningar över hela armarna. Trygghet som gör att man vågar kasta sig i väg på vad som helst, var som helst, eftersom man vet att det alltid finns något att komma tillbaka till.
Enochenhalvtimmes telefonsessions, hemstickade sockor på fötterna och en uppdatering om vad kattrackarna har haft för sig sen sist ger mig precis den känslan.
Världens finaste måmå (som är ganska restriktiv med fotoögonblicken, naturfotoprincipen råder - hade jag kunnat klä ut mig till en kroppkaka eller en strumpsticka hade jag fått fler chanser...) och världens bästa pensionärskatta är delar av den där känslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar