Vresig, otrevlig och med den där molande känslan av fyfansåvärdelösjagär.
Men.
Efter en kopp te, totalt oförstående från Martin som glatt säger att "då vet du ju hur du inte ska göra nästa gång" och slutet på Tillsammans är man mindre ensam inser jag hur dum jag är.
Det görs inte speciellt många spännande filmer om prestationsångest (även om det skrivs ganska många böcker om det - ofta av människor i 30-års åldern som Jobbar Med Media, märkligt det där). De spännande filmerna handlar om livet å döden å kärleken.
Det där som verkligen är på riktigt.
Det är sånt som Martin vet sen gammalt. Himla tur för mig det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar