Läs!

Världsbokdagen firar 10-årsjubileum i år. Fräsigt värre om jag får säga det.

Sedan jag var liten har läsandet varit lite viktigare (och ganska mycket roligare) än saker som sömn och mat. En bok i väskan att bläddra på under bussresan till skolan, en stadig packe bredvid sängen, en halv resväska med blänkande pocketomslag på semestern.

Just nu lever jag andra människors liv i bokform. I natt slog jag ihop Åsa Linderborgs Mig äger ingen, torkade tårarna och somnade stum av beundran.

Så känns en bra bok.

Fantastiska läsupplevelser:

Sagan om Belgarion - fantasyböcker som jag började läsa tidigt tonår, prinsar, prinsessor, magiska stenar och svärd. Läses fortfarande minst en gång i halvåret. Man blir inte för gammal, däremot utsatt för ganska grov mobbing av sambon.

Narnia - fortfarande världens bästa "nä,nuärjagsjuk"-böcker.

Liftarens guide till galaxen - en mer magisk ordkonstnär än Douglas Adams finns inte. Basta.

Andarnas hus - mamma lurade mig att läsa den under en semester, det var första gången en bok (som inte handlade om hästar och hästrelaterade hjältedåd) blev till en högst verklig värld i mitt eget huvud.

Tusen strålande solar - en ljudbokslyssning, non-stop i flera dagar i Västerviks vackra skogar. Jag tror jag gick runt och vrålade av ilska över att livet kan vara så jävla orättvist!

Snabba cash - svensk bok som sög tag ordentligt, känslan av att heja på alla och att förstå att bad guys kämpar för sitt.

Microslavar - och allt annat av Douglas Coupland. Den finaste mening jag någonsin läst är fortfarande beskrivningen av våta höstlöv som klibbar på marken likt mjölkmjuka cornflakes.