House of bamboo

I går fick jag syn på henne. Hon har byggt bo i brandtrappan på Det Stora Blå. Ett hus av "sticks and bricks" som på intet sätt ser bekvämt ut.
Men, där bor hon i alla fall.
Jag stod och kikade en stund. Duvmorsan stirrar tillbaka på mig, så där som bara duvor kan, men ligger kvar. Jag plockar fram telet och börjar plåta. Duvmorsan spärrar upp ögonen och det syns att det här Inte fanns med i planen för kvällen. Jag sätter mig på huk (tydligen det absolut dummaste man kan göra när man ska kika på djur eftersom de tror att man är ett rovdjur som förbereder sig på språng, så - då har vi lärt oss något nytt) och fortsätter plåta. Trots att det är glasruta mellan oss kan jag nästan höra det lilla duvhjärtat dundra på i godstågstempo.
Men. Hon ligger kvar. Hon skyddar sina bejbs med sitt liv.
Åh, så himla fint. Vi tar en close-up på henne bara för det:

Så där himla fint så att jag nästa glömmer bort att skälla på mig själv för att jag legat raklång på mage på en blöt konstgräsmatta och fotat fossball.

Heja mamma duva!
Inser nu att jag varit tämligen orättvis. Det kanske egentligen är Pappa Duva som ruvar för fullt.
Hur som helst, vi spelar lite Andy Williams för att peppa hennom.