Lisa på höjden

Proffs. Han är helt enkelt ett proffs. Fredrik Skavlan. Man kan annars tro (om jag letar lite bland alla fördomar jag släpar runt på...) att kombinationen norsk hurtighet OCH van intervjuare med trevlighet som signum skulle kunna göra det en aning... flåsigt.
Men nej. Så där härligt mänsklig kanske jag hade sagt om jag varit 20 år äldre och haft kulturkoftan på mig.
Ibland när jag kommer ut på jobb kan jag önska att jag var en så där jobbig jävel med blixtar och fantastisk rekvisita. Ibland känns det å andra sidan rätt bra med befintligt ljus och lite packning, både i huvudet och i axlarna...

Men, på nästa inköpslista måste en ny punkt fogas: redigeringsmutor.
Jag är fast i höjdbildsträsket och snart får jag kramp i nacken av att lägga huvudet på sne´ och be bevekande om att kanske få bereda plats för höjdbilderna som tar väldigt mycket mer plats än breddarna.

Inför damernas div 2. Skattkärr har fått gratisplats och tänker förvalta den väl.

Kortaste strejken i mammaminne. 26 minuter. Sen blåstes det av. Men, stackars Erik kommer att minnas strejken på Gruvön bra länge...

Golfsäsongen är i gång. De säger att det är roligt, men jag vet att de har fel. Och ärligt, sen när känns det okej att bli överbevisad av ett förskolebarn.