Donkey Shot*

Ibland, när det är vår på det där "galet varmt i solen och kallare än helvetet i skuggan"-sättet så längtar jag hem. Hem till vykortsön med sina väderkvarnar. Väderkvarnarna är väl iofs strunt samma. Det är Hemma; Runsbäck, döva gamla kattor, goda vänner, bästa föräldrarna och allt och ingenting. Och mina sommardäck. Då, i december, kändes det som en perfekt idé att byta till vinterdäck hemma hos mor och far och lämna sommarstassen kvar i garaget.

Nu, i mars, känns det så där begåvat att ha bil och sommardäck på 45 mils avstånd från varandra...

Så, Hej Öland. Vi ses någon gång innan första maj.

Men, innan dess blir det annat väderkvarnsland. Imorgon börjar vi försiktigt roadtrippa oss ner mot Amsterdam och finfin spelning.

Hoppas vi i alla fall. När jag droppar hem från förmiddagsjobb har Martin för första gången den här veckan tagit sig upp i sittande ställning och sträcker fram darriga t-rex tassar ur virrvarret av duntäcken och tekoppar och finläsning (Heja Kattis!) för att Jobba Hemifrån.

Vojne. Lite sitta stilla flera mil i bil på det tror jag bestämt.

* Vilket är den givna associationen för en amerikanare när han hör svenskar prata om klassikern Don Quijote... En väns syster höll på att fullständigt bryta samman när hennes engelsktalande pojkvän efter en hel kvälls bokprat glatt frågade vem det var som egentligen sköt åsnan? Vilket givetvis fick henne att döpa hon sitt band till just Donkey Shot.