Snyt och snörvel och kanske var inte det där bästa stället att tillbringa lördagskvällen på för FörkylningenSå, söndagens skrivbiträdesuppgifter görs i slowmotion som inte är ens i närheten lika snygga som gårdagens filmövningar och med förhoppningen att texten ska krypa fram på sidan om jag bara stirrar på den tillräckligt länge. Det magiska är att den GÖR det. En mening i taget, långsamt. Men den hamnar där, nästan utan min hjälp. Fint det.
Inte ens urtuffa kvinnor som Hanna Hellquist (som ensam bär ansvar för att jag blev inbiten DN-läsare för himla länge sen) och Sara Broos (som när hon var liten drömde om lägenhetsliv i en betongkoloss istället för hippielivet hennes konstnärsföräldrar Marc och Karin Broos levde) kan hålla min hjärna tiptop just nu.
Och tack tack tack alla statister som vandrade vägen fram och tillbaka under gatlyktorna med lätt förfrusna anletsdrag och ett (alldeles äkta) drag av uppgivenhet i ögonen. Lördagkväll, vilken fest det var!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar