Elitseriecurling i all ära. Och elitseriehockey också för den delen.Men, det är på sportlovsidrott som amerikansk fotboll på Kronoparken som jag verkligen gillar sport. När de som spelar gör det för att det är kul, inte för att säkra den sedvanliga EM-platsen
Hur det lyser ur ögonen på kidsen när de jagar boll och tar poäng, eller bara jagar boll...
I alla fall hur de gör det tills någon får syn på kameran och vrålar "Är du från TIIIDNINGEEEEEN?!".
Helt plötsligt har spelet stannat av, bollen faller i golvet och hela horden dundrar fram emot mig.
Med lämpor, mutor och till slut en släng av hot får vi dem att återgå till spelet.
Efteråt har jag en svans av barn efter mig. "Ta kort på oss" "Ta ett på mig i hjälmen" "Kommer det här i tidningen?"
Som alltid är det lite småjobbigt. För, de där bilderna hamnar ju aldrig i tidningen. Det är ingen mening med att ta dem.
För mig alltså.
För smågrabbarna på sportlovsträning i Kronoparken betyder det allt.
Så, snällt parkerar jag mig vid de gigantiska hjälmarna och axelskydden, knäpper bilder på saliga småkillar från Kronoparken som egentligen inte bryr sig så himla mycket om ifall de hamnar i tidningen eller inte. Bara om att en fotograf från tiiidningeeeeeeen vill ta en bild på dem.
Och blir mot min vilja lite mjuk i hjärtat när hela kören skriker "hej då Lisa" när vi åker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar