Man mår som man förtjänar...Dagen efter personalfesten är jag... ska vi kalla det lite sliten.
Har mest legat i fosterställning i vilrummet. Som mest fick jag en timmes sömn innan en reporter stoppade in mig i en bil och åkte i väg på jobb.
Uuhuhuuu...
SÅ illa. Att varvar friläggningar med att kräkas soltorkade tomater var väl egentligen inte riktigt min idé av den perfekta söndagen.
Fast min idé av den perfekta lördagskvällen stämde inte heller helt överens med verkligheten. Början var bra, indisk gryta och jobbskvaller. Men jag hade väl egentligen INTE tänkt att glida ut från nattklubben med en trasig stövel på vänster fot, svinga mig upp på min stora tunga cykel och börja cykla vägen hem - utan att märka att den trasiga stöveln snurrar sig hårdare och hårdare runt trampan.
Mitt på gatan blev det plötsligt ohållbart. Jag stöp som en älg under jaktsäsong och blev liggande i fantasifull roadkill-style eftersom min ena tass fortfarande satt fast i cykeln. Släpade mig av vägen, hade fantastisk tur när jag INTE blev överkörd av taxin som susade förbi och lyckades leta upp min tappade klack...
Gjorde det enda vettiga i en situation som denna. Ringde stackars Martin och gapade i minst en halvtimme om hur jävligt livet var. Konstruktivt så det förslår...
Halv fyra är en bra tid för konstruktiva beslut.
Det har hånflinats väldigt mycket på jobbet idag. Redaktionen följde med spänt intresse när jag lyckades inta flottig kvällsmat - och behålla den. Nu får jag snart gå hem. Denna dagen ett liv...
Imrogn är en ny dag. En dag - som med största sannolikhet kommer att utsträckas till ett helt liv - helt utan Jägermaister...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar