måndag 26 maj 2008

dammkatter och dyslexi

Är glaset halvtomt eller halvfullt?
Skit samma.
Det verkligt intressant är om jag ska vara lycklig eller ej över att jag har hittat knapparna på de dyslektiskt utformade fjärrkontrollerna - och upptäckt att jag har MASSOR av kanaler. Jag kan vältra mig i snabbspringande geparder, zappa över till människor som jagar en boll på en fotbollsplan i jakt på nån stor bucka och ära och kvinnor att ligga med, zappa vidare till sjukt dåliga tv-serier, zappa till Bengt Magnussons allvarliga stämma och höra mer om eländet i världen.
Japp.
Kvällens upptäckt är tv.

Kvällens andra upptäckt är dammråttor. Stora. Elaka.
Jag orkar inte jaga dem. Jag tror jag väntar med det tills Käse och jag har vidareutvecklat helgens bästa idé.
Dammkatter!
Eller rättare sagt nylonsuits för katter. Tänk att bara dra på sin kissekatt en nylondräkt, låta den rusa runt i lägenheten en stund, typ under sängen, soffan och bakom bokhyllan. Hepp! Lägenheten är dammfri. Med en minimun av städning...
Jag skulle gilla det. Fast jag har förstås ingen katt.
Spelar inte så stor roll.
Jag har fantastiska vänner (som med största sannolikhet INTE kommer att dra på sig nylondräkt och kasa runt i min lägenhet, fast å andra sidan - man vet aldrig) :

RoséStella

Käse Kavat!

Måndagshumor...

Inga kommentarer: