onsdag 7 maj 2008

Jaha...

Kommer hem från jobbet klockan sex, mätt och belåten efter en middag på Harrys, kliver in i lägenhet och ... ja vadå...
Va fan gör man när man är hemma?!
Jag har inte den blekaste aning, rastlösheten river i kroppen och jag vankar runt och får nästan solsting av kvällssolen, dessutom panikångest av alla glada kids utanför som uppenbarligen har LIV att leva medan jag sitter som una-bombaren och trycker i min lägenhet...
Dåligt.

Med gympaskorna på fötterna, musik i hörlurarna och hurtigt höga knälyft kan jag i alla fall låtsas som att jag har någon att komma hem till efter en kvällspromenad i underskön skärgårdsniljö (ja, i Västervik). Plockar upp mobilen och börjar ringa. Någon måste lindra ensamheten! Med alla jävlar jobbar kväll/har flytt landet/fastnat i mediekarusellen/dammsuger/har knäppt på Eurovoice/pratar i telefon - det gör INTE ensamheten lättare att bära!
Som tur var svarar Nilsson. Men istället för att berätta va fan jg ska göra skrattar han bara rått och säger "lyssna på Thrasher och gilla läget, så här ser vuxenlivet ut!"

Fan också.

Fast efter 40 minuters gnällande, peppande och ältande är livet lite lättare igen.
Nilsson är bra han.

Och ja, jag har ju bott själv innan. Fast aldrig ensam. Inte så här.
Att bo själv innan har varit korridor, kollektiv, sambo och ligga-med-sambo.
Väldigt mycket folk för att vara "bo själv".
Och det allra mest skrämmande i det hela är att nu kommer min onda syster få rätt, snart blir jag desperat nog för att SKAFFA MIG EN HOBBY.
Eller en hund
Det här kan vara jag om 45 år...
Vi kallar honom Stopp Hunden. De är ute och går varje dag. När han inte vill gå längre lägger han sig helt resolut ner och vägrar ta ett steg till. Då står tanten brevid och väntar och ser olycklig ut. Ibland kan det ta dem 45 minuter att gå igenom stan.
Vi tror att hon kanske har fått hunden av sina barn som inte vill att mamman ska vara ensam. Vi tror att hon hatar hunden och ser det som en förbannelse att släpa/bli släpad av hunden genom stan i - 2km/h.
Vi kan ha fel också.
Fast det känns inte så.
Om tomten är snäll i år ger han Stopp Hundens matte en liten kärra som hon kan dra honom i.

Inga kommentarer: