söndag 7 juni 2009

Ålrrajt...

Hetsen och paniken är över, rösterna är räknade och Jimmie Åkesson och hans läskiga polare kan glömma en plats i Bryssel. Gud ske lov. Eller, det hade känts så om inte de jävlarna hade trippat framåt med över 2 procent... 
Däremot blåser det högervindar så det viner genom hela skallen. Hela den europeiska befolkningen, nåja - i alla fall de dryga 42 % som masade sig till vallokalerna - verkar vilja ha det mörkblått de närmaste åren. Och en hel del vill ha det med en touch av nyfascim dessutom. 
Det röda laget har helt tappat greppet, i alla fall om man får tro Sveriges radios expertkommentatorer. Och det får man fan göra, för det finns ingenting annat än valvaka att lyssna på i någon av public service-kanalerna. 34 mil i bil är drygt att köra med radion på - men utan blir det rent olidligt. Alltså hör jag hur sega britterna är på att rapportera in valresultatet, i Askersund ungefär. Strax norr om Linköping gör prognosen gällande att SD ska ta sig in och hela vägen fram till Gamleby blir en nagelbitare. Fyra minuter efter Åtvidaberg försöker en programledare ta en koll med sin Brysselkorre om hur röstningen har gått i de nya EU-medlemsländerna och får till svar att "eh, jag har ju mest blickat västerut..." No shit?! Fast samtidigt charmerande talande för den fina sammanhållningen...

Några minuter i tolv och enda anledningen till att jag parkerar mig framför datorn är att det lockar mer än att bli varse den skrämmande tomma och tysta lägenhet som är mitt hem och inse att distanförhållanden är som allra allra allra mest trist på söndagskvällar/nätter. Roddan säger det bäst. 

Inga kommentarer: