Pojken på bilden har ingenting med texten att göra, han råkade bara stå vid en midsommarstång på Gränsö tidigare i dag.
Traditionell nakenchock
Fallossymbol klädd i grönt och pimpad med några blommor. Check.
Stress och jäkt efter nypotatis och kanske ett kvarglömt barn eller två Coop. Check.
Sprit nog för ett helt kompani. Check
Jomenvisst, då var det midsommarafton!
En dag fylld med vackra minnen från barndomen, suddiga minnen från tonåren och muntra minnen av "hur väl logistiken fungerade förra året" från småbarnsförälder-livet.
Jag ser människor som slår knut på sig själva för att midsommar ska vara perfekt och jag blir lite glad över det. Det betyder att folk bryr sig, det betyder att det är viktigt.
Att det finns traditioner som hålls vid liv, även om de i dag fyller andra funktioner än när de kom till.
Jag minns när vi var små och plockade sju sorters blommor för att drömma om vår tilltänkta.
I dag tackar jag högre makter för att jag aldrig gifte mig med någon av dem jag drömde om! Mina mansideal har justerats en aning de senaste tjugo åren. Dessutom misstänker jag att även om traditionen från början syftade till kärleksdrömmar, så var det snarare ett sätt att hålla oss kids sysselsatta fram till maten.
Förr i tiden dansade man runt midsommarstången som en hyllning till ljuset. I dag fyller dansen en annan, men lika viktig, funktion. Tillresta midsommarfirare kan behöva rasa av sig efter långfärd, dessutom har så väl vuxna som barn höftleder som är perfekta för att kura ihop sig i "Små grodorna"-position efter ett gäng mil i fullpackad bil.
Andra traditioner borde skrotas rakt. Att rulla sig naken i morgondaggen för att få ett friskt liv resten av året var säkert en toppenidé när folk bodde på gårdar en bit ifrån varandra. När jag kikar ut genom fönstret i min lägenhet ser jag tio kvadratmeter gräs. Slår man ut det på antalet människor som bor i huset får vi det ganska trång på morgonkvisten. I dag känns det som ett säkert sätt att i stället för ett år i hälsans tecken få en bot för förargelseväckande beteende och CHOCK-rubriker i tidningen...
Först tänkte jag länka till krönikan på VT:s sida, men eftersom vår tidning är med och krigar om något slags pris i kategorin "oläslighet" på krönikesidan så blir det ett glad midsommar här istället.
Hej då jobbet, hej hej Cava!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar