Egentligen är det konstigt vad som prioriteras i livet. Att jag drack bort en mobiltelefon i helgen (och som en bonus har tappat alla inlagda nummer och dessutom måste lägga eländes massa pengar på att ordna en ny telefon) är egentligen inget problem. Det är sådant som händer mig.
Jag tillhör den kategorin människor som accepterar sakernas tillstånd. Om jag glömmer en tröja på stranden är den helt enkelt borta. Om jag glömmer min mobiltelefon när jag ska ut får jag helt enkelt låta bli att ringa. Om jag blir så packad att jag tappar vett och sans och glömmer telefonen på borden när jag i flygande fläng rymmer från lokala idrottsprofiler på krogen (igen) får jag helt enkelt skaffa en ny. Quite simple om du frågar mig.
Därför blir jag lite förvånad när killen i telenorbutiken frågar om jag inte har någon gammal mobil som jag kan använda medan jag funderar på vilken ny modell jag vill ha. Vadå? Skulle jag ha mobiltelfoner på lager, fullt fungerande telefoner som inte används?! Mobiltelefoner är förbrukningsvara. Antingen går de sönder eller också försvinner de på krogen/festivalen/på väg hem från efterfesten. Så är det.
Därför är det ingen stor sak att skaffa ny telefon. Att byta dagstidning däremot - det är riktigt tunga saker. Det krävdes ett fett bra sommarerbjudande från Svenskan, en välsaltad räkning från DN och en liten men välkoreograferad sambadans av kollega Mårtensson för att byta identitet från DN-läsare till Svenskan-läsare. Nu stundar hårda tider i inskolningen till ny dagstidning. Uppföljning att vänta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar