Ibland, när tröttheten verkligen hugger tag och all trevlighet, allt förutseende och allt ordnande bara rinner av mig som diskvatten från en oljig pastagryta, och varken ögonlock eller benen verkar vilja lyda - då önskar jag att jag hade ett lika tufft rymdskepp som Alfred har att glida fram i. Allra helst ett sånt där man knappt behöver nudda marken med tassarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar