Medan jag har jobbat har Det Dära Bandet passat på att få en av många finfina recensioner, den här gången i VF av Marcus Grahn. Fy så fint. För de låter minst lika bra som de gör sig framför kameran. Minst.
Och det är ju bra, speciellt kvällar som denna. När livet är jävligt lite rock n' roll. När det merdrar åt pensionärslivdelux med lika delar lådvin, kålpudding och pepp inför morgondagens kyrkliga åtaganden för Ebba Rut.Skål på det.
Pensionärskvällar lyssnas det inte på rock överhuvudtaget. Då gillar vi piffig fiol istället. Andrew Bird gör det bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar