Jo, jo. En värmelampa skulle man allt ha. Och platta vänner nära till hands. Speciellt när det snöar vatten - horisontellt och ganska kraftfullt - utanför.
Från början fanns det tydligen 16 små rödkindade sköldpaddor i NWT-entrén. Nu är de 21 rackare som simmar längder i sin L-formade bassäng.
Till saken hör att de inte förökar sig i fångenskap och nej, NWT är inte Platsen Där Under Sker.
Istället har det genom åren kommit in bekännelser från dels folk som har snattat sköldpaddor (jo, på riktigt) och en och annan som i smyg släppt i "di där som allri dör".
Sköldpaddor kan som bekant bli ganska gamla.
Hemma på Öland hade jag sköldpaddor, små rödkindade saker som åt frysta fluglarver vilka förvarades i frysfacket bredvid kakorna.
De hette något. Jag tror jag trodde att det var en hona och en hane. Kanske Pernilla och Per eller nåt sånt.
Sköldpaddor är inte riktigt lika roliga husdjur som säg en hundvalp eller kaninunge. Eller, inte alls faktiskt.
Och, snittiden för ett barn att tröttna på sina sköldpaddor är på intet sätt förenligt med sköldpaddans livslängd.
Då ger man bort dem till goda vänner med stora akvarium. Slut på sagan.
Själv har jag laddat om från en veckas sportfoto, ställt optik på hyllan och kickstartat måndagen med att (med inte helt utvilad skalle) leka Pigg och Kreativ Frilansjournalist hela dagen. En ipren och en kopp te på det kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar