Tålamod - ännu en av mina styrkor...

Med huvudet värkande av försök att förstå mig på länkar mellan program, css, html-koder och annat skräp som jag önskar att jag tyckte var i åtminstone pyttelite roligt inser jag att man, om man inte bliver vid sin läst, måste ha tålamod.

Jo jo...

Så, jag lyssnar på PJ Harvey nya fantastiska och med krigsskildringar ringande i öronen känns inte misslyckade kodningar som världens undergång.

Jag lyssnar på PJ Harvey och så lyssnar jag på Martin. Martin som är snäll nog att alltid ha en minut över och en fantastisk förmåga att få "gör om, gör rätt" att kännas mer utvecklande än misslyckande...

Under helgen ska vi dessutom jobba tillsammans. Mannen och jag. Musikvideoinspelning, och i samband med det ska det tas bandbilder. Heja, NU minsann. Nu passar det att ha kameran med. Ska påminna om det nästa gång "opeppen" kommer fram.

Och, att PJ Harvey plockar upp fantastiska Istanbul, not Constantinople gör mig lycklig in i själen. Det tar mig tillbaka till när Lina och jag åkte gigantiskt Mercabuss, max 75 km/h, längs slingrande norsk kust och gjorde en alldeles fantastisk roadtrip.

Det faktum att stämsång om språngbrädan mellan Europa och Asien omedelbart får mig att tänka på lurviga norska får, hisnande backar och klargrönt vatten känns... fullkomligt logiskt.