Kaffe och klezmer

Strålande solsken, balkanmusik på högsta tillåtna volym för mina sköra datorhögtalare men hyfsat tåliga grannar (det här med klezmer är nog det enda fördelen med distansförhållande som jag hittills har lyckats hitta, Martin Hammar har liksom inte riktigt samma fabless för världsmusik som jag), kaffe och frösådd.
Nu jävlar ska det bli ruccola och persilja och basilika och spenat som jag odlar alldeles själv och som kommer att vakas över med större frenenesi än den nojigaste hönsmamma någonsin kan uppbåda. Känner mig som en gröna vågare och är minst lika stolt över mina krokiga frörader som om jag hade renoverat ett 1700-tals torp helt på egen hand och dessutom återinfört någon slags skäggig kossa som stabiliserar mångfalden i det svenska jordbruket.
Obefogat? Absolut! Men jävlar va bra det känns!

Månne är det en begynnande 30-års kris som får mig att ordna askfaten i färgskala på balkongen och åka till byggvaruhus för att leta efter matchande blomkrukor, det tror min ömma mor i alla fall - och hon ha inte haft fel mer än två tre gånger under hela min upväxt.

Om man, som Martin Hammar, inte är så förtjust i världsmusik kan man blir på riktigt rejält bra vårhumör av Elvis Costello eller Bily Bragg (smakprov bara) eller kanske lite Housemartins.
Fast allra gladast blir man av det här, Steiners helt underbara bildspel om toktuffa fölungen Hjalle som letar efter en surrogatmamma.