Kiddot som under ett halvår har haft arbetsnamnet Karrolisa visade sig vara en Gustav.
3,5 kilo barn valde att kika fram kvart i ett på natten och enligt den stolte faderns sms dagen efter gick det snabbt.
Tanken på att en av mina bästa vänner födde barn samtidigt som jag stod i en annan mellanstor svensk stad och viftade med mitt ICA-kort för att få kvällens tredje mojito känns... tja... märklig är nog enda ordet som är i närheten av att beskriva det.
Nu återstår bara att utröna vad "snabbt" innebar. Visar det sig att Gustav var snabbare ute än Koorianders bartender klarade av att blanda rom med råsocker, citorn och mynta så är det inte tu tal om annat än att Anna har visualiserat jävligt bra!
"Som att släppa en boll ungefär..."
Det här mina vänner, det är stort.
Helt plötsligt finns det någon som vi ska "lära allt vi kan".
Nästan i alla fall.
Helgen i övrigt:
Loppis i Kil, en hel del saker man inte riktigt behövde...
... men som ändå liksom letade sig ner i väskan.
Orakad Martin Hammar tittar på träd.
"Med vilket namn signerade Vincent van Gogh sina tavlor? Okej, ni får en ledtråd, det var inte van och det var inte Gogh..."
När man ser den här bilden får man känslan av att Anders är den lite mer melankoliske av bröderna.
Längtan. Helt enkelt.
Och hipp hipp hurra för Anna och Tobbe och Gustav!
1 kommentar:
Bebisar och Kil, vilken höjdarhelg! Jag hoppas att du laddar för kommande helg för den kommer smälla lika högt, om inte högre!
Skicka en kommentar