Det är något sånt här jag har tänkt mig. Framöver. Inte nödvändigtvis Öland på våren, men ändå - något åt det här hållet.Efter söndagsjazz med svärföräldrarna släpar jag ut Martin på värmländska landsbygden för att charma skinnjackan av honom och övertyga om att man varken behöver skruda sig i blåställ, ha en skyffel Göteborgs Rapé under läppen eller tycka att traktorer är ädla dragdjur för att njuta Livet På Landet med en häst eller fyra och kanske en get på bakgården.
Men, i ärlighetens namn, vad hade jag väntat mig?
Det dröjer inte mer än fem minuter innan första kepskillen med jeansjacka, två skyfflar Rapé i käften och rostigt låg Mercedes susar förbi och stirrar på oss som om han aldrig sett folk utan blåställ, traktor och snusläpp
Kom igen nu Värmland, jag gör verkligen vad jag kan här - you're not helping vettu... Inte det minsta faktiskt.
2 kommentarer:
Åh, det är ju lysande. Man får ta det onda med det goda (varför säger man inte tvärtom? Det kanske man gör? Borde man göra). Vad FINT, ursnassigt hus!
Så där snassy som det bara kan vara i Runsbäck, du borde åka dit någon gång sis. Fast först kommer vi till dig!
Om man bara kunde låta bli det onda - helt. Det vore allt det allra bästa.
Skicka en kommentar