Här ska de leva och bo och ha husvagnscamping och trädgårdsbutik och bo stort och härligt och inte alls lika trångt som i Polen.
Lilla huset på prärien möter svensk byråkrati. Aldrig har jag väl känt mig så jävla svennebananig som när jag sitter i bilen på vägen hem och tänker, hur ska de ha råd, hur ska de kunna leva på att kränga trädgårdstomtar, hur ska...?
Sen örfilar jag upp mig själv, låter människor leva sin egen dröm utan att jag lägger mig i mer än att hälsa på igen och eventuellt låta polska trädgårdstomar bli Årets Julklapp till vänner, bekantar och annat löst folk.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar