måndag 25 oktober 2010

HÄR var det...*

Det är inte utan att det känns lite fint att branschtidningen Journalisten i sitt senaste nummer har dammat av Linas och min gamla c-uppsatsidé om bildstorlek i dagspressen.
Gudars, som vi slet - kvällsmänniskan Lina och morgonmänniskan Lisa.
Vi skrev, morrade på varandra och drack rödvin. Fick panik när handledaren ringde och sa att "jaha, det var så här ni menade. Oj då" och jublade när vi blev godkända utan några som helst ändringar.
Och bilder i tidningen, det gillar vi ju. The more the merrier.
Ibland i alla fall.
Kanske inte när det ska illustreras. När saker och ting har hänt/ska hända/kanske kommer att hända på en specifik plats.

Ibland slutar det med min absoluta favorit. Pekbilden. Finns det något roligare?!
Gjort med kärlek och djup ironi är det strålande humor.
I V-vik försökte Ellen och jag kuppa, tänk er - en hel tidning med seriösa pekbilder. Så vackert. Så tänkvärt. Så sanslöst roligt. Men humor, det var minsann ingenting som premierades just då.
Trots att ingen gillar pekpilden finns den ändå där, på otaliga lokalsidor, ofta i skönt samarbete med ett stelt "åh-va-bra-att-det-ska-byggas-en-ny-förskola-HÄR" leende/stenaggressivt "HÄR-stod-min-brevlåda-innan-motorburen-ungdom- förstörde-mitt-liv" hopknipna ögon.
Kanske kunde man helt enkelt standardisera det hela, kanske en God's Hand för att verkligen förtydliga att här, HÄR, hände det faktiskt.

Bilden ovan, en sjunken blypråm. Där, DÄR, ligger den...

*Ack nej, God's Hand fick underkänt på nuvarande tidningen också. Darn.

3 kommentarer:

lina sa...

Så sjukt tidiga var vi. Tänk, vi hade kunnat bli nåt stort.

Systerkitty sa...

Åh herregud, pekbilderna! Det finns inget bættre. Kanske kan førevigas i en fin fotobok? Det luktar årets julklapp till nørdiga journalister lång væg!!!

Lisa sa...

Lina: Visst var vi. Vi hade verkligen något där.
Och du, nu kan man forska i bildjournalistik, vore det inte mysigt att byta kvällstidningsstresens mot lugna universitetskorridorer och bara gräva ner dig i teori och metod istället. (Jag ser nästan obehagsrysningen framför mig...)

Tina: Bästa idén någonsin! Helt strålande faktiskt!