Bildkreativiteten går ju inte att ta miste på... Till något slags försvar får sägas att det är något år mellan bilderna. Reinfeldt och Mazetti, same same, eller inte alls.
Och, när problem löser sig, då är det värt alla telefontimmar, nervösdruckna kaffekoppar och svärande över att alltid säga "visst, det fixar vi". Livet "är lite som tetris" som jag fick lära mig av en gammal vän på en svartklubb i Malmö. "Om det inte finns några luckor kan man ju inte fylla det med något." Logik? Nja, ungefär lika logiskt som att folk faktiskt betalar trettio spänn för ljummen burköl bara för för att det råkar vara på en svartklubb en trappa ner vid tretiden på lördagskvällen. Inte alls med andra ord.
Men, jag gillar lite grann att tänk på livet som tetris. Fyll det med vad du vill, reglera tempot bäst du vill, bygg en solid vägg eller lämna luckor.Min pedagogiska man förklarar att han kommer sakna mig massor när jag är down under. De spontana fotoattackerna däremot, dom kommer han inte sakna riktigt lika mycket.
I morgon håller vi tummarna för att ett hockeylag eller två är mer morgonpigga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar