Natt och pingvinger

Kolsvart utanför rutan med dovt gatlyktsljus som filtreras genom regndropparna. Ska det vara så här?

Då känns det bra att yster gnällbloggar om skavsår från flipflopsen. Jag vill också gnälla över skavande remmar. De egna fötterna är inbäddade i så många raggsockor att jag inte bara fyller ut second hand-bootsen utan till och med håller mig näst intill svävande över vattenpölarna.

Oh well, en vecka till ska jag väl stå ut. Sen så! Pyttepingviner och tasmanian devils och sommar och världens bästa syster. Bra så.

Själv höstgnäller jag mest, pillar och plockar och väljer och väljer bort och ångrar mig och plockar tillbaka och funderar över hur svårt det egentligen ska vara att plocka ihop något representativt. Men, mitt i allt som ratas, just nu, hittar jag roliga stunder. Folk jag träffat och gillat. Det är ju ändå det som är poängen. För mig.

Hundutställning med piffiga Vilma och hennes välklätt rutiga hussar.

Sven Yrvind, ensamseglare och äventyrare, som inte alls förstår poängen med Svenssonliv.

Förnärmade hönan Malin som inte fick åka buss.

Livet på landet, got to love it.

Karl-David, läkare och festfixare. Bästa kombon någonsin.

Axel, tja mest bara Axel.

Västerviks hockeyveteraner spelar "på skoj match" med rejäla stolthetsförluster och så uppladdat med värktabletter, gnäll över onda ryggar/knän/zon gel och mobbande kommentarer för med- och motspelare att jag skrattar mig till nästan samma träningsvärk som föredettingarna på isen.

Fint det. Brudarna tar vi nästa gång.