Packad

Kommer hemramlande från jobbet strax före sju efter att ha äntligen ha (med visst hot om våld) lyckats säga upp mitt gymkort utan att behöva "träffa någon i personalen och gå igenom orsaken"

Tja, jag säger upp tjänsten, det krävs inte någon therapy session för att ta sig igenom det beslutet direkt.

Medan Martin lagar mat skriver jag en lista på vad jag behöver ha med mig.

* Pass

* Shorts

* Kamera

* Bikini

Resten fristylas fram.

20 minuter senare är jag klar, tittar klentroget på väskan och börjar tänka på vad som kan tänkas fattas. Som kanske ... skor, deo, solkräm, kameraladdare, böcker, mindre väska etc...

25 minuter senare sitter jag svärande i bilen på väg till jobbet eftersom min bildpackade externa disk ligger och myser bredvid jobbdatorn. Klappar mig själv på axeln för att jag inte druckit öl innan.

Världens bästa middag och ett stort glas vin.

Inser att jag har glömt beställa nya linser.

Kortläsare ner i väskan, packar en väska till inför Västervik.

Vin.

Pass ner i väskan.

Mamma, jag ringer innan jag åker i morgon så får du påminna mig om passet en gång till.

Bara så att vi håller på traditionerna. En tradition som absolut fyller sin funktion.

Inför en londonresa till syster för några år sedan ringde mamma några timmar inna jag skulle åka och frågade "pass?" Suck. (Hittar pass i min väska) Klart det är med. (Bläddrar i passet) Klart att jag inte är så dum i huvudet att jag skulle glömma pa... (Inser att jag har tagit med mig en kompis utgångna pass) "Ringer strax mamma"

Inser snabbt att det inte finns en chans att jag tar mig in i England som Daniel Z.

Tjusiga rosa tillfälliga pass. Vilken fest det är.

Så, vi hörs i morgon mamma.