Hur många kan de vara egentligen? De som lovar att fimpa på nyårsdagen. Ett gäng skulle jag gissa. Kanske till och med lika många som de som tror att de ska masa sig till gymmet bara för att det är nytt år. Det verkar inte gå något vidare för dem. På årets tredje dag är aksfaten i alla fall fulla utanför CSK.
Det handlar nog om att välja rätt nyårslöfte. Ett bra ett. Förra nyårsafton blev det inga.
Jag tycker mig minnas att Arg Gravid Kvinna kom nedstigande vid femtiden och hotade oss med indragen skjuts från Arvika till Karlstad på den bakfullaste av dagar om vi inte gick och la oss. Rådslaget på trappan och bevekande "vi kan ju dansa lite tyst" fann inte nåd och nyårslöften glömdes nog bort i samma veva. Tur det, det kunde blivit vad som helst av det där...
Året innan det lovade kulturredaktör Gometz och jag att dricka en flaska bubbel i månaden (Kalle, det är fortfarande världens bästa nyårslöfte!), det höll vi fram till sommaren.
I år dök nyårslöftet upp efter en heldag i soffan. En dag med bakisluft i hela lägenhet. Det ska sovas utomhus. Minst tre nätter. Under bar himmel.
Fast jag kanske väntar lite.
2 kommentarer:
Ett utomordentligt löfte Lisa. Vi kanske kan styra upp det hela tillsammans? Jag tänker mig skärgården! Mindre mygg där på nätterna....
Vet du, av någon märklig anledning tänkte jag faktiskt på dig...
Och ja! Vi styr upp, fy så fint!
Så lite mygg som möjlig känns som en plan.
Skicka en kommentar