Storslaget

Nu minsann, nu har det smällts och firats så det står härliga till. Ett batteri av smällare, av fint folk, av god mat, av knivskarpa analyser, av asgarv, av storslagna planer och av öl och iskall skumpa brändes av när Breff fyllde 40 och firade med sina 70 närmaste vänner. Fantastiskt.

Två månader har jag varit borta. Två månader varav nästan två veckor på Öland där det kändes som att en ölandsgård med tillhörande hönor var det enda som kunde göra mitt liv komplett.

Men så, när man sitter i taxin vid sex-tiden på morgonen, på väg hem med Kalasets Stiligaste Karl och med bubbelfnitter efter alla glada vänner. Då, då känns det som att Värmland är mer än Selma och vargjakt.

Det är banne mig Hemma.

Och den patenterade fotominen, as always. Fortfarande oklart varför det efter ett glas rött eller två känns som att svaljet är min tjusigaste kroppsdel. Det borde Verkligen vara tvärt om. Oh well. Logik är överskattat.
I dag har vi ägnat oss åt behaglig rea-shopping. Jo, det finns faktiskt. Till och med på söndagar. Bäddmadrasser, det är tricket. Och med största sannolikhet det enda man kan prova när förkylningar och annat elände (läs sviter efter nyårsafton) kryper runt under huden.

Martin hittade en bra en, så pass bra att jag var lite rädd att butikspersonalen skulle börja peta på honom med en pinne efter en stund.