Arvikafestivalen 2010

Så var det över, tre dagar med grym musik, massa jobb, övertrötthet och fina människor. Lite post-festivalangst sprider sig vid köksbordet där jag gör ut de sista bilderna och tycker att det är vansinnigt trist att vara hemma själv.

Rockstar-Martin sitter på flyg hem från festivalspelning i Tyskland. Kommer hem sent och om möjligt ännu tröttare än vad jag är. Empiriska studier gjorda i hushållet Hammar-Olaison visar att den som jobbar på scenen har en tendens att dricka mer än den som jobbar framför scenen.

Jag borde packa upp på riktigt, jag borde duscha, jag borde fixa något mer stadigt än korvbröd med ketchup och hamburgerdressing att äta.

Vi får se var det landar...

Lördag

Knark-Pete dök upp - på utsatt tid - och gjorde en fin spelning. Jo, faktiskt. Efteråt plockade svensk polis upp honom och pratade om "det här med narkotika". Och jag som i min oskuld trodde att han bara hade slarvig dialekt. Barn, knark är bajs, men visst kan man uppskatta en artist som är påverkad utan att man själv hamnar på trappen till Länkarna dagen efter.

Nitzer Ebb. Stort. Snyggt. Iskallt. Måste älska det. Nästan lika mycket som festivalens allra bästa matställe En Riktig Soppa som serverade festivalfavoriten Linzer Ebb.

Joråsåatteh... Långhåriga tomtar som headbangar - i takt- har varit ett genomgående tema för reporter-Jens. Jag missade bästa bilden, när han gjorde tummen upp istället. Oklart om det var finmotoriken som krånglade eller om det bara var lite glatt en stund.

Volbeat! Det är något visst med sailortatueringar (med dansk text) och rockabillyfriss. Me like. Mer bensinrock och mindre tråkballader så blir det ju jättefint. Trots att ni har en sångare som ser ut om en vältatuerad Bruce Willis.

Shout out louds på stora scenen. Sommarkänslan och tankar på Rassle (Emmabodafestivalen) infinner sig punktligt.

Fredag
Festivalfint folk, det gillar vi. Verkligen. Trots att vi inte gillar musiken som de klär upp sig till. Alls.

Anders Fridén, varför klippte du dig?! Klart, jag har ju inte med det att göra egentligen, det är bara det att...

... ju längre håret är ju roligare blir bilderna. Amorphis, de kan de.

Maskinen. Helt enkelt.

Martin! En Krunegårdbild där han ser ut som en ondskefull knähund, nu blir du allt lite glad va?!

Magiskt men tragiskt. Vi var lite peppade på att göra en uppföljning på söndagmorgonen. Bara slå en signal för att kolla om han kunde slänga tishan nu - eller om den åker hem för en tvätt inför nästa festival...

Torsdag
"You like an explanation, I want penetration." Alltså, det rimmar ju, det gör det. Men det vete tusan om Satan takes a holidays texter hamnar i några poesiböcker.

Robyn, om hon någonsin mer kallas okrönt drottning skriker jag. Mer välkrönt än Robyn kan man inte bli. Det är fint. Det är ofint att vara 32 fotografer framför scenen, i alla fall när hälften är idioter.

Juliette Lewis. Skådespelerska på scenen, blått hår och snygga scenkläder, utstrålning som få, omöjligt att få dåliga bilder. En visuell dröm på Vintergatan.

Regn. Och en överjävligt positiv attityd till livet...

Khoma, jobbar inte jättemycket med renodlad bakgrund.

More is more. Helt enkelt.

Choklad. Där kommer det landa i dag.