Nu har den börjat, jobbmånaden som får fackligt aktiva att gråta blod och som gör att Martin och jag får kommunicera med varandra med lappar på köksbordet och telefonsvararmedelanden. Så.
För att ladda lite tog vi minisemester. Rakt upp i Värmland bara.
Med finbilen, som redan har fått uppleva saker som oländiga grusvägar fram till pyttesmå sommarcaféer, sandiga fötter från badstranden, motorvaravande på urbranta vägen mot Tossebergsklätten, trängselparkering utanför Heidruns café, att få loppisfyndade fåtöljer pressade halvvägs in i baksätet och andra saker som gör en roadtrip så där himlans fantastiskt fin.
På Vägsjöfors herrgård (stor vitmålad herrgård mitt ute i skogen, precis bredvid en sjö och med fågelkvitter som ENDA nattljud) bor man helt enkelt ljuvligt. Komplett med duktigt Jesus-sektiga målningar i matsalen...
...kanske var därför det inte fanns någon minibar att kyla ölen i. Det ordnade sig...
... och i fantastiskt Selma-land blev det brygghäng hela lördagsnatten med enstaka avbrott för fyllejonglering. Nu kommer det nog inte bli några sitta-vid-kökbordet-och-älta-bo-i-Värmland-eller-inte-terapisamtal på länge. Jag är nykär i sagolandskapet Värmland.
På Vägsjöfors herrgård (stor vitmålad herrgård mitt ute i skogen, precis bredvid en sjö och med fågelkvitter som ENDA nattljud) bor man helt enkelt ljuvligt. Komplett med duktigt Jesus-sektiga målningar i matsalen...
...kanske var därför det inte fanns någon minibar att kyla ölen i. Det ordnade sig...
... och i fantastiskt Selma-land blev det brygghäng hela lördagsnatten med enstaka avbrott för fyllejonglering. Nu kommer det nog inte bli några sitta-vid-kökbordet-och-älta-bo-i-Värmland-eller-inte-terapisamtal på länge. Jag är nykär i sagolandskapet Värmland.
På alla sätt och vis.
1 kommentar:
Tjoho för det! Och fasiken så fina ni är.
Skicka en kommentar