Loppis- och soltur till Kristinehamn, komplett med mage och allt. Louise på strålande humör trots att magen nästan är större än en stenskulptur nu!Sol, vind och vatten, kaffe och kaka, turisttanter och turistfarbröder, sandstrand och korsord, mini roadtrip i fint sällskap.
Det är allt livet på en pinne det.
Och så noterar vi att Kristinehamns fågelskrämma inte fungerar särskilt bra:
Du Martin, nu blev det så där igen. Loppisnerven. Men, istället för att tänka på allt som jag, stolt som en katt med halvdöd råtta i käften, släpar hem till boet kan vi väl stanna upp en minut och bara vara glada över det som inte kommer hem. Som prärievagnen, bonaden "Flicka" eller salt och peppar-karen:
Bra va?!Det här med budskap, det gillar folk. Även folk som med strösta sannolikhet inte skulle gilla varandra gillar samma saker. Att sprida sitt budskap. Jag gillar tanken på att de har något gemensamt. Och antagligen inte skulle gilla det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar