Fåglar och frisyrer

Nä östfronten bjuder inte på sådär vansinnigt mycket nytt.
Men, jag gillar't. Westéwik som de säger här. Västervik på östkusten, mer logiskt än så blir det liksom inte...
Nu ska bara goda vänner lockas hit - på besök alltså, gud, jag tänker inte tvinga någon att flytta hit! Så ond är jag inte.
Fast stället har sina poänger. Som att Spelet, Neil Strauss´bok om hur man raggar tjejer - trots att man är en småskallig looser - står på hyllan för utvecklingspsykologi på biblioteket.
Strålande humor!
Veckans tema har annars varit fågeljakt. Duva och fasan.

Den här spänstiga krabaten kastade sig dödsföraktat ut framför bilen och vägrade kliva av vägen. Jag stannade bilen. Fasanen stannade och plirade på mig med död fågelblick. Jag började krypköra. Fasanen tog det långa benet före och joggade framför bilen samtidigt som han då och då vände sig om och kollade avståndet. Jag stannade. Han stannade. Jag körde. Han sprang. Åh! Ren dumhet.
Fast duvan var värre. Mitt i stan kommer en sur stadsduva flygande mot min bil, precis i ögonhöjd. Ingen chans att stanna, så jag skrek för full hals åt duvhelvetet. Precis innan kollision gör dumduvan en blixtomvändning och flyger i motsatt riktning.
Jag kör efter, fortfarande gallskrikande, tills duvan äntligen byter riktigt och siktar in sig på en ny vindruta. Ännu en anledning att avsky luftråttorna. "Nä, jag vill inte ha någon damig frisyr" svarade jag när den ambitiösa frisören gjorde en kortanalys av mitt liv innan hon satte saxen i mitt hår för att Klippa Fram Min Personlighet. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men själv tycker jag mest att det ser ut som erh.. tonårsrebell...